White Paper

Går psykisk ohälsa att förebygga?

Psykisk ohälsa drabbar brett – gammal som ung, arbetslös som anställd, rik som fattig. Detta försvårar möjligheten att hitta förklaringar till dess uppkomst.[1] I jakten på lösningskriterier för psykisk ohälsa, har vi på LSV granskat medias bild av förebyggande arbete. Utifrån vår medieanalys har LSV i media identifierat fyra övergripande frågor för tema psykisk ohälsa. Medierapporteringen antyder att förebyggandearbete är en viktig del i att stävja den ökande psykiska ohälsan.

För att förebygga något måste man veta vad det beror på

Rapporteringen kring psykisk ohälsa är entydig: den är allvarlig och den ökar, särskilt för unga. Gabriel Wikström till exempel tror att det beror på ökade krav:

Jag tror det ställs väldigt höga krav på unga idag. Jag hör återkommande berättelser från elever om höga prestationskrav i skolan för att kunna få jobb och förverkliga sig själv parat med oron för den höga arbetslösheten”.[2]

Just rädsla för att inte få jobb är inte något som unga själv nämner i debatten i någon större utsträckning och kan därför anses vara ett politiskt inslag snarare än en verklig anledning.

I Fokus reportage om ungas psykiska ohälsa, upplever de intervjuade stress kring ideal och ”vår tids individualism”.[3]

David Eberhart, författare och specialist på psykiatri, menar i en intervju för DN att

”Rent objektivt är det inte stressigare att vara ung idag, det fysiska arbetet har inte ökat. Jag tror däremot att en ökad valfrihet och ett större informationsflöde kan vara en förklaring till varför vi mår sämre”.[4]

Cecilia Fahlberg på Unionen skriver i sin debattartikel om vuxnas psykiska ohälsa:

Ett alltmer hektiskt arbetsliv där tjänstemännen förväntas vara ständigt tillgängliga för arbete när och var som helst har satt sina spår”.

Men, alla dessa åsikter illustrerar hypoteser. Ökade krav, vår tids individualism, informationsflöde och förändrad trygghet är alla plausibla förklaringar till varför psykisk ohälsa ökar men ger inga konkreta svar. Så hur ska man förebygga något man inte vet vad det beror på? Analyschefen Michel Normark på försäkringsbolaget AFA sammanfattar detta väl när han är aktsam med att spekulera kring vad den ökande psykiska ohälsan kopplat till sjukskrivningar beror på:

Det finns många teorier om vad som spelar in men jag sitter inte inne med svaret. Vad vi kan se är att det verkar finnas något trendmässigt samband, som innebär att när de totala sjukskrivningarna ökar så ökar de psykiska diagnoserna något mer och tvärt om”.[5]

Alternativet: inte göra något eller försöka ändå

Om man inte vet vad som driver ett problem, vad ska man då göra? Ska man lägga fokus på att undersöka förklaringsvariabler eller ska man prova sig fram?

Från mediebilden vet vi att många verka satsa på alternativ två och testa insatser som ska förebygga psykisk ohälsa. De tre främsta insatserna som lyfts fram i debatten är att skapa en vision för minskad psykisk ohälsa, ökad kommunikation och ökade resurser. Dessa tre argument representerar tillsammans mer än 80 % av alla artiklar (77/96).

Insats 1: Skapa en vision för minskad psykisk ohälsa

Ett exempel på en vision är Nina Fållbäck-Svensson et. al. artikel ”Vår vision: Ingen ska ta sitt liv”.[6] Andra visioner är mer orienterade kring att bryta tabun, till exempel genom att understryka att man inte ska skämmas över att man mår psykiskt dåligt.[7]

Insats 2: Ökade resurser

Insatser kopplade till ökade resurser kommer inte sällan från politiker. Till exempel avsätter Miljöpartiet och Socialdemokraterna i Skåne 35 miljoner kronor för att ”stärka patientmakten”, öka samarbetet, göra det ”enklare för fler skåningar att få tidig och rätt vård”, samt ”genomföra stora utbildningssatsningar”.[8] Även sjukvårdsministern betonar vikten av extra stöd:

”Vi föreslår 100 miljoner extra till skolhälsovården. Genom att förstärka den första linjens psykiatri så att människor kan få bra hjälp kan också den avancerade psykiatrin avlastas. Samtidigt behöver självklart även frågor som exempelvis tillgången till slutenvårdsplatser ses över”

Ytterligare ett exempel kommer från Uppsalas ansvarige landstingspolitiker Vivianne Macdisi, som anser att:

”Mer resurser i vården, och psykiatrin i synnerhet måste till, trots det mycket ansträngda ekonomiska läget”. [9] [10]

Insats 3: Ökad kommunikation

Ökad kommunikation tas särskilt upp i samband med ämnet tabu. Ett exempel är Organisationen Hjärnkoll, som arbetar med att förändra attityder kring psykisk ohälsa. De har i en studie funnit att 40% av yrkesverksamma tjänstemän som upplever eller har upplevt psykisk ohälsa väljer att inte berätta om det på jobbet. Rickard Bracken, före detta projektledare för Hjärnkoll vill uppmana

”beslutsfattare inom såväl politik som näringsliv att investera i lägre sjukfrånvaro genom förebyggande och tidiga rehabiliterande insatser vid psykisk ohälsa”.

Bristen på uppföljning är en viktig pusselbit för arbetet framåt

Ovan insatser genererar troligen positiva inslag som minskar den psykiska ohälsan men inget av exemplen svarar på effekten av förebyggande arbeten – vilken insats skapar mest nytta och för vem? Insatser verkar te sig som så självklara att man i media inte ifrågasätter om det går eller inte. Ett exempel på denna otydlighet är utvärderingen av Rehabgarantin 2015 vars uppgift var att erbjuda personer med lätt till medelsvår psykisk ohälsa:

”Specifika behandlingsmetoder som skulle främja återgång i arbete och förebygga sjukskrivning”.[11]

Rehabgarantin, som var en nationell insats, fick under hösten 2015 kritik för just bland annat

Brist på systematisk uppföljning av patienten”, vilket understryker vikten av att mäta effekt.

LSV arbetar utifrån tydliga investeringskriterier som tar sin utgångspunkt just från bland annat mätbarhet: med en tydlig problembild, målgrupp och modell kan man skapa nytta.

I dagens debatt är det svårt att urskilja specificeringen av den förebyggande insatsen. Har man en problembild som är ”minska den psykiska ohälsan” och samtidigt många olika möjliga argument till varför den ökar, framstår det som svårt att finna universella modeller som ska kunna hjälpa alla, här och nu. En hypotes är istället att jobba mot mer konkreta uppgifter så som ”minskad skolk” eller ”förbättrad sömn”, som dels begränsar målgruppen men även specificerar insatsens mätbarhet.

Så går psykisk ohälsa att förebygga? Vi på LSV är övertygade om att mycket finns att göra och vårt mål är att identifiera lösningskriterier till problem kopplat till psykisk ohälsa som privat, ideell och offentlig sektor kan agera på här och nu. Den första december 2015 höll LSV sin första Salong och vi kommer kontinuerligt uppdatera er om hur arbetet går, så följ oss här på hemsidan och på sociala medier.

 

Följ LSVs resa för att hitta lösningar till samhällets stora problem, med målet att skapa ett bättre Sverige.

[1] Socialstyrelsen 2009

[2] Evalis Björk et al. Ökade krav gör att många mår dåligt. (2015) Göteborgs-Posten

[3] Ana Udovic Mörkertalet… (2015) Fokus

[4] Rebecca Haimi Ökade valfriheten kan vara förklaring. (2013) DN

[5] Anna Eriksson Psykisk ohälsa ökar bland vårdpersonal i Norrland. (2013) Dagens Samhälle

[6] Nina Fållbäck-Svensson et al. Vår vision: ingen ska ta sitt liv. (2014) Länstidningen Östersund

[7] Helle Lyrstrand Larssen Må dåligt är inte skamligt. (2015) Göteborgs-Posten

[8] Anders Åkesson Region Skåne ska ge mer verkningsfull vård åt personer med psykisk ohälsa. (2014) Sydsvenskan

[9] Fredrik Mellgren Minister lovar satsning på psykvård. (2014) SvD

[10] Martina Lindvall Psykiatrin ska prioriteras. (2014) Uppsala Nya Tidning

[11] http://www.riksrevisionen.se/PageFiles/22991/RiR-2015-19_Rehabiliteringsgarantin_Anpassad.pdf

Läs mer

Personer

Amir Sajadi – en affärsman, investerare och entreprenör

White Paper

LSV granskar medias bild av integration

White Paper

LSV granskar medias bild av psykisk ohälsa


< Se alla